DDP eller FOB? Så väljer du rätt incoterm för import från Kina och Vietnam

Frågan DDP eller FOB dyker upp i nästan varje uppstartsmöte jag har med nya kunder. Rätt incoterm avgör vem som tar risk, vem som hanterar tull och moms och hur mycket kontroll du har över transporten. Fel val kan göra en affär som såg billig ut i offertläget betydligt dyrare i verkligheten.

Vad betyder DDP och FOB i praktiken?

• FOB (Free On Board) innebär att leverantören ansvarar fram till att varorna lastas ombord på fartyget i avgångshamnen, till exempel Shanghai eller Ho Chi Minh.
• DDP (Delivered Duty Paid) innebär att leverantören ansvarar hela vägen till din adress, inklusive frakt, tull och ofta även moms i någon form.
• Incotermen styr riskövergång och vem som hanterar praktiska moment som tulldeklaration, inte äganderätten i juridisk mening.
• För import från Kina och Vietnam behöver du samtidigt ta höjd för EU:s regelverk och svensk moms.

När DDP kan vara smidigt

• Vid mindre tester och provordrar där du vill fokusera på produkt och marknad innan du bygger upp rutiner för tull och speditör.
• När leverantören har etablerade DDP-flöden mot EU och kan visa tydligt upplägg, dokument och tidigare leveranser.
• Om ditt team är litet och du föredrar en enda rad på fakturan som inkluderar produkt plus frakt.
• När tidsaspekten är viktigare än att optimera varje krona på fraktkostnaden.

Samtidigt behöver DDP alltid tolkas med viss försiktighet. Det som ser billigt ut kan dölja konstruktioner där någon annan importörsnummer används, eller där tullvärdet inte stämmer med verkligheten. Det är du som köpare som sitter med ansvaret om Skatteverket eller Tullverket börjar ställa frågor.

Risker och fallgropar med DDP

• Otydligt vem som formellt står som importör i EU och därmed ansvarar för korrekt tullvärde och produktregler.
• Svårt att se uppdelningen mellan produktpris, frakt och tull, vilket gör kalkyler och framtida prisförhandlingar mer otydliga.
• Risk för att leverantören använder tredjepartslösningar som inte följer svenska regler för moms och bokföring.
• Begränsad möjlighet att själv välja speditör och optimera flödet när volymerna växer.

När jag ser DDP-offerter från Asien går jag alltid igenom hur importen faktiskt är tänkt att ske. Vem står som importör, vilka dokument används och kan kunden hantera en revision i efterhand utan problem. Om svaren är otydliga rekommenderar jag ofta ett annat upplägg.

När FOB brukar vara ett tryggare val

• När du planerar återkommande leveranser från Kina eller Vietnam och vill bygga en stabil logistiklösning.
• När varuvärdena är högre och du vill ha kontroll på tullvärde, fraktavtal och försäkringsvillkor.
• När du vill kunna jämföra flera speditörer och välja den som passar bäst för rutt, pris och servicenivå.
• När du behöver tydlig uppdelning i kalkylen mellan produkt, frakt, tull och moms.

Med FOB tar du över ansvaret redan i avgångshamnen. Det kräver lite mer struktur i början, men ger dig bättre kontroll på sikt. För många svenska bolag är det här en naturlig utveckling efter att de kört några första ordrar på DDP eller liknande upplägg.

Så räknar du totalpris DDP vs FOB

• Utgå alltid från totalpris till dörren, inklusive frakt, tull, moms och eventuella terminalavgifter.
• Be leverantören bryta upp DDP-priset i produktpris och frakt, så att du kan jämföra mot en egen FOB-lösning.
• Räkna med tullsats för aktuell HS-kod och lägg till svensk moms på rätt underlag.
• Ta med hanteringskostnader i Sverige, till exempel lossningsavgifter och inrikes transport.

När jag gör jämförelser åt kunder bygger jag ofta två scenarier. Ett med leverantörens DDP-upplägg och ett med FOB där vi använder min speditör. Skillnaden blir inte bara priset utan också transparensen och hur enkelt det blir att skala upp.

Exempel från verkligheten

• Ett e-handelsbolag började med DDP för små försändelser från Kina. När volymerna ökade blev det svårt att följa upp tullvärden och lagerbokföring. Vi gjorde en genomgång och bytte till FOB med tydliga importdeklarationer i Sverige.
• Ett industribolag ville ha DDP från Vietnam på grund av begränsade resurser internt. Efter genomgång såg vi att leverantören hade seriösa rutiner och att totalkostnaden faktiskt blev konkurrenskraftig. Där behöll vi DDP men satte upp kontrollpunkter.
• I ett tredje fall visade en ovanligt låg DDP-offert sig bygga på en mellanhand i ett annat EU-land. Kunden riskerade problem vid en eventuell revision. Vi rekommenderade att tacka nej.

Vanliga misstag jag ser

• Företag som väljer DDP enbart på grund av ett lågt totalpris i första offerten, utan att förstå hur importen genomförs.
• Företag som väljer FOB men inte har koll på vilka kostnader som faktiskt tillkommer i hamn, terminal och inrikes transport.
• Att man blandar olika incoterms för samma produktportfölj och därmed gör kalkylerna onödigt röriga.
• Att incotermen inte uppdateras när volymerna växer och företaget egentligen borde ta ett steg mot mer kontroll.

Så brukar jag resonera med kunder

• Första steg: förstå er nuvarande situation, volym, produktvärde och interna resurser.
• Andra steg: rita upp enkla scenarier för DDP respektive FOB, gärna för både Kina och Vietnam om båda länderna är aktuella.
• Tredje steg: jämföra totalpris, risknivå och hur enkelt det är att skala upp.
• Fjärde steg: välja en huvudincoterm och dokumentera hur den ska användas i praktiken.

Mitt mål är inte att alltid styra mot FOB eller alltid säga nej till DDP. Mitt mål är att ni ska förstå vad ni faktiskt köper, hur riskerna ser ut och vilket upplägg som passar ert företag bäst just nu. Det är ofta en resa där vi börjar enkelt och bygger mer kontroll över tid.

Relaterat: Checklista för import från Kina · Vietnam som alternativ till Kina · FBA-flöde från Asien till Amazon